Det är dags. Denna blogg som jag skriver för mitt eget höga nöjes skull. Det är dags att slå nävarna i tangentbordet och komma loss. Just do it!
Ikväll satt jag vid köksbordet och betraktade familjens samlade liv en månad framöver, koncentrerat i sambandscentral-almanackan. Alla träningstider inskrivna till och med september månads utgång. Skrivkrampen växlade plats med känslan av ett inrutat leverne. Herregud! Säger våra vänner när de ser sambandscentralen. Jo, jo...
- Det ska bli kul att spela badminton två gånger i veckan, utbrast 12-årige sonen.
- Hmmm... Muttrade jag.
- Du, mamma. Det är kanotträning på tisdag och torsdagar också...
- Nä, min själ!
Jag såg mig själv puttra tvärs igenom stan i rusningstrafik för att leverera sonen i Delsjön. Tack för visat intresse, men en annan gång kanske. Jag satsar mina och bilens krafter på Söderleden. Jag är glad att de inte funderar på att införa betalstationer just där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar