Lömska badmössor på fötter

Så var det dags för höstens första simtävling. I Örebro. Och höstens första springtävling (i Stockholm). Mannen far till huvudstaden, barnen och jag till Örebro. En hel helg hemma alldeles själv, kändes långt och trist, varvid jag raskt anmälde mig som ledare. En vecka senare slog det mig att det var bokmässa i stan, tema Afrika. Detta hade jag bespetsat mig på redan förra året. Suck. Där hade jag ju kunnat larva runt utan samvetskval. Dricka ekologisk espresso och bara softa bland bokhögarna. Å andra sidan fick jag en lätt dos igår, i GCL Kommunikations monter. Och en espresso.

Denna morgon var det slut på softandet. Apropå badmössor. "Mamma, var är min badmössa?" Mamma, har du sett...?" Mamma, vet du...?" Upplysningscentralen lyfte från tekoppen och Morgonbladet, för att bistå sina avkommor. Men badmössorna har under sommaren emigrerat. Okänd destinationsort. Ibland är de 12, ibland 3. Man får ha en flexibel hållning helt enkelt. Och plånboken redo.

On wheels igen

Mitt skikande har ägt rum på tre platser: Tjörn, Mölndal och västra Göteborg. Västra Göteborg vinner överlägset i antal gatbrunnar. Jag har aldrig tänkt på mängden förr. De är dödsfällor! I alla fall om man har hjul under fötterna. Jätteläskiga. I synnerhet dem med galler. Sist fastnade staven där och jag låg i 45 graders vinkel bakåt (kändes det som) innan remmen gick av.

Västra Göteborg har också spårvagnsspår. Det finns inte på Tjörn och knappt i Mölndal. I spåren kan man bli stående. Det är besvärligt, så denna gång tog jag stora trankliv över medan passerande undrande tittade. Tittar gör man ävenpå Tjörn. Fast där frågar man också: Vad GÖR du? Varvid ett trevligt samtal utbryter. I staden skall man inte verka nyfiken. Bara spana lite ur sned vinkel.

Hittade en skikefilm på Youtube. Det är inte jag. Inte alls.

Idag behöver vi inte gå till Friskis

Sade en medhandlande dam i Kvantum, när vi parallellt släpade ut våra kassar från butiken. Gorilla-look-a-like. Armar ned till fotknölarna och en lätt kutande gång. Jag får flashbacks till barndomen och min egen mors gorillagång. Två bröder som tyckte det var alldeles lagom med en limpa och en liter mjölk per person för att grunda lite inför middagen två timmar senare.

Mat! Jag kom på det idag. Familjen Q, familjen S (min familj) och familjen K (Mannes familj) gillar mat. Jag har aldrig hört någon familjemedlem säga att "oh, nej! Jag försöker tänka på figuren" medan höga vedebörande festar loss på ett salladsblad. Herregud, vad vi äter! Mat, kakor, bullar, godis. Bara i med det!

Imorgon kommer alla till oss för att fira storsonen tillika konfirmanden. Inte konstigt att armarna blivit 3 cm längre.

Simning, badminton, friidrott, ridning - och konfirmation

I allt detta försöker Mannen träna till Lidingöloppet och jag komma ut på en och annan skike-tur. Jag har aldrig betraktat familjen som sportdårar förr, men jag får kanske sätta på mig nya (sport)glasögon? En sportdåre är väl än som hänger över Eurosport (Tipsextra i min barndom) och viftar med tipskupongen skrikande "jaameenkomigennudåförtusannispelarsomkärringar!!"? Det gör vi inte (hänger över Eurosport). Vi har inte ens TV. Så vi hänger över ratten, körschema och almanackan istället, körande i västra Göteborg, för att hämta upp andra sportdårebarn. Vår bil är en Sport-Trygga-Rundan. Var god tag plats, dörrarna stängs. Storsonens tränare förslog att vi skulle ha MASS (simklubben) logga på en platsskylt på biltaket på samma sätt som skolskjutsarna. Kunde kanske vara en tanke.

Just nu surrar hjärnan av inlämnat bokmanus ("hur mycket ändringar blir det?"), försöka komma in i hjulet ("ska vi köra idag?") och förbereda hemmet för storsonens konfirmation på lördag - i övermorgon! Och jobba.