SVT Debatt - vill du vara med?

Idag blev jag uppringd av en Patrik på SVT. Mitt uppe i ett arbete och dessutom TV-lös sedan 20 år tillbaka, hängde jag inte med - jag antog att det handlade om TV-licensen. Det gjorde det inte. Det handlade om idrottsrörelsen och sexuella övergrepp. Patrik Sjöbergs självbiografi gör att alla debattforum, oavsett form, vill ha ett ord med i laget. Så även SVT Debatt.

Som djupt engagerad idrottsförälder tackade jag ja. Jag ser en fara i den häxjakt som kan bryta ut. Idrottsrörelsen (och en stor del av förenings-sverige i övrigt) består till absolut största delen av otroligt engagerade människor som lägger ner sin själ i ett helt ideellt arbete. Bland dessa fantastiska människor finns ett antal rötägg. Det måste bli en balans.

Jag ser en risk i att en tränare inte vågar visa en rörelse, som kräver att han eller hon tar i barnet, i rädsla för att bli anklagad för sexövergrepp. Jag ser en risk i att vi får färre manliga idrottsledare på samma sätt som antalet manliga pedagoger i förskolan gick ner, när det avslöjades sexuella övergrepp på en förskola. Jag ser en risk i att föräldrar inte vill låta sina barn få den motion och den gjädje som idrotten erbjuder.

Men kanske kan vi få färre bakdörrsföräldrar? De som bara släpper sina barn utanför idrottsanläggningen, för att hämta dem en eller två timmar senare. Kanske kan vi få ett ökat engagemang - för idrotten och för våra barn. Visst behöver vi arbeta, men vad är viktigast?