Språkförbistring bland strumporna

Strumpor är ett ämne som engagerar och förbryllar. Det som människor i min omgivning främst förvånas av är:
VART TAR DEN ANDRA VÄGEN?

I mitt fall är det dubbelt. Förundrad stirrar jag ner i min strumplåda och undrar:
VART HAR ALLA TAGIT VÄGEN?

Ibland kan jag återfinna ett och annat vilset par i dotterns låda, men de flesta är och förblir försvunna. Till slut förstår jag att de är borta - för alltid. I veckan insåg jag ånyo att jag fick överge det fåfänga hoppet om strumpornas återkomst. Jag behövde skaffa ersättare.

Eftersom en helvetisk kyla har drabbat det annars fuktgråa november-Göteborg, bestämde jag mig för något rejält, långt och varmt. Jag ångar in i strumpaffären, hittar inte det jag söker och tar därför tag i en expedit.
- Ursäkta, var har ni trekvartsstrumporna?

I en tecknad serie skulle ett stort frågetecken långsamt ha uppenbarat sig ovanför expeditens huvud.
- Ehhh...?
- Ja! Såna som går till knäna.
- Ah!!!!!!

Ett strålande leende och ett stort utropstecken ersätter frågetecknet.
- Knästrumpor!!

Eller knee high som det stod på ren svenska. Alltså; min barndoms trekvartsstrumpor har utrotats och ersatts av knästrumpor (eller möjligen knä strumpor för de som gillar att dra isär språket). Google bekräftar: 55400 träffar på knästrumpor och 1590 på trekvartsstrumpor.

Knästrumpor, knästrumpor, knästrumpor. Nästa gång jag besöker strumpaffären behärskar jag den moderna strumpiskan.